Lagar och regler
De lagar som styr långivning återfinns framför allt i konsumentkreditlagen (SFS 2010:1846), men även marknadsföringslagen (SFS 2008:486) och distansavtalslagen är (SFS 2005:59) innehåller regleringar som har bäring på lån. På den här sidan finner du information om lagar om lån med fokus på låntagarens respektive långivarens rättigheter och skyldigheter.
Konsumentkreditlagen
Konsumentkreditlagen är den grundläggande konsumentlagstiftningen kring lån och krediter. Många av regleringarna specificeras i andra lagar, såsom till exempel distansavtalslagen, eller i myndigheters preciseringar. Lagen är tvingande och ställer upp en lägstanivå till konsumenternas skydd.
I lagen finns ett antal paragrafer om beskriver låntagarens respektive långivarens skyldigheter. Nedan är ett sammandrag.
8 § – här anges vilken information långivaren ska tillhandahålla låntagaren innan ett låneavtal ingås. Det gäller till exempel räntan, eventuella avgifter, hur och när betalningar ska ske samt konsumentens rätt att få information. Det finns vissa krav på långivaren som inte gäller för precis alla lånetyper, men i grunden har långivaren en skyldighet att presentera all den information låntagaren behöver för att kunna ta ett välgrundat beslut.
12 § – i den tolfte paragrafen stipuleras att ”näringsidkaren ska pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar” att betala tillbaka lånet. Vidare står att en kredit får beviljas endast i det fall det är klarlagt att långivaren har de tillräckliga förutsättningarna för att fullgöra låneavtalet. Det är genom denna paragraf som en långivare är skyldig att göra en kreditprövning.
13 § – här presenteras långivarens skyldighet att informera låntagaren om skälen för icke beviljad kredit.
28 § – här finns regler om att låntagaren har rätt att rikta precis samma anspråk mot en ny kreditgivare, i det fall den ursprunglige kreditgivaren säljer fordran vidare.
33 § – det går alltid att lösa en konsumentkredit i förtid och det följer av den här paragrafen.
Marknadsföring
För marknadsföring av lån är det framför allt reglerna i marknadsföringslagen som är tillämpliga. Här stipuleras hur marknadsföring får ske samt anges när den ska anses som ”otillbörlig”.
I 5 – 6 § finns portalparagraferna. Här anges att ”marknadsföring ska stämma överens med god marknadsföringssed” och att avsteg från detta som kan ge följden att marknadsföringen ”i märkbar mån
påverkar eller sannolikt påverkar mottagarens förmåga att fatta
ett välgrundat affärsbeslut” ska anses vara otillbörlig.
Ångerrätt enligt distansavtalslagen
Distansavtalslagen gäller för alla avtal som sluts elektroniskt eller utanför en ordinarie affärslokal. Det innebär att ett avtal kring ett
lån som tecknas på en långivares webbplats träffas av reglerna. Det är framför allt fyra paragrafer i lagens tredje kapitel som är av intresse för den som lånar på nätet.
3 kap. 1 § – här anges att lagen gäller ”distansavtal mellan en näringsidkare och en konsument om kredit […]”.
3 kap. 3 § – här finns information om vilka uppgifter som långivaren dels ska presentera i sitt erbjudande om lån, dels i låneavtalet.
3 kap. 7-8 § – här anges att konsumenten (låntagaren) kan frånträda låneavtalet inom 14 dagar (7 §) efter dagen då avtalet tecknas (8 §).
I de efter 7 – 8 § efterföljande paragraferna specificeras effekterna av att låntagaren tar sin ångerrätt i anspråk. Sammanfattningsvis gäller:
1. Låntagaren ska inom 30 dagar betala tillbaka det lånade beloppet
2. Om en delbetalning redan har gjorts ska långivaren betala tillbaka det beloppet inom samma tidsrymd
3. Låntagaren ska betala upplupen ränta, men eventuell avgift ska långivaren i stället betala tillbaka.